.

Okej, igår lovade jag ju er att jag skulle berätta om en gång då jag lurades jättemycket. Så här kommer historien:

Det var för ganska många år sen, då jag forfarande lekte med bratz. Då fick jag en underlig idé om att platta håret på en av mina dockor. Så jag körde upp plattången i håret på dockan och swoshh, så var halva plattan av plattången bränd. Och dockans hår satt fast i plattången. PANIK!! Så jag drog ur sladden fort och drog bort håret från plattången. Men den var ju forfarande bränd! Alltså, jag kunde ju inte berätta för mamma vad jag hade gjort, för hon skulle ju säkert bli jätte arg på mig, så jag sa inget.

Efter ett tag började mamma fråga vart plattången var. Mitt svar: Näej, jag vet inte.
Så vi alla bestämde oss för att skylla det på pappa. Han hade säkert råkat städa bort den. Men så kom då skolavslutningen och jag ville så gärna ha platt hår då. Så jag var ju bara tvungen  att berätta för mamma att det var jag som tagit den och vart jag gjort. Hon blev mest sur på att jag inte hade sagt nåt.
Dagen innan jag sa nåt, hade mamma beställt en ny plattång. Så kanske om jag inte hade gömt den, så kanske vi fortfarande hade haft den där gamla plattången. Så alltså: Det var tur att jag inte sa nåt på direkten.